I den här biografen såg jag en film för första gången. Jag var inte mer än fem, sex år gammal. Den tillhörde en skola som låg några kvarter från mitt hem i en Buenos Aires förort. Min mor lämnade mig här nästan varje söndag för att se på matinéföreställningen som visade två filmer. Jag hade fått pengar för en macka och en ”pucko”, som man kunde köpa i pausen mellan filmerna och var för skolan, ett sätt att finansiera visningarna. Hon stod utanför och väntade när andra filmen var slut. Salongen var alltid fullspäckat av högt låtande barn och 

ungdomar som levde sig helt in i berättelserna som utspelade sig på duken.  Det var en gedigen kompott av Hollywoodfilmer med titlar som Herkules utan kedjor, Monstret i den svarta lagunen och förstås massor av westerns. Jag vet inte om det var här min kärlek för den konsten som kom att bli min passion och sedermera mitt yrke, föddes men de söndagarna befäste utan minsta tvekan min kärlek för historier berättade med rörliga bilder.