Marcelo Racana är en Stockholmsbaserad fotograf vars arbete utforskar stillhet, minne och vardagslivets tysta känslomässiga spår. Med en bakgrund som filmregissör dras han till subtila gester, tillfälliga möten och mellanrummen mellan tingen – bilder som inte erbjuder dokumentation, utan igenkänning.

Fotografin började för mig som ett sätt att lyssna – inte på människor, utan på världen själv. Jag dras till subtila gester, märkliga sammanträffanden och den melankoliska skönheten i tidens gång. Jag vet inte alltid vad jag söker, men när något visar sig känner jag igen det innan jag kan förklara det. Inte dokumentation, utan igenkänning: den plötsliga chocken av att se oss själva speglade i ett spår, ett eko, en tyst närvaro. Att känna igen något vi inte visste att vi bar på – att blottlägga det som alltid funnits där, mitt framför ögonen. Med en bakgrund som filmregissör kom jag med tiden att röra mig i motsatt riktning – mot stillheten, mot den enskilda bildrutans omedelbarhet, mot det som återstår när rörelsen upphör. Stillhet, ljus och tidens sköra form.